Fjanteri

Vad är det för mening med att hylla eller belöna bortgångna människor? Det har jag aldrig fattat. Det är så roligt, för varje gång någon dör börjar media spruta ut artiklar om vilken fantastisk människa det var som precis dog. Varför inte upplysa personen om det medan han eller hon fortfarande lever?

Visst kan den avlidnes familj till viss del ta sig av alla hyllningstal, men den avlidne själv har ju noll nytta av att folk står och jublar när han är död. Skulle han ligga och lyssna i sin grav kanske han rent av skulle tro att de jublade ÅT hans död! Jag har vid flera tillfällen påtalat dessa tankar i sociala medier, men hela tiden möts jag av oförståelse och känsloargument. Framför allt möts jag av argument som talar om att man ska visa respekt för den avlidne.

OK, på vilket sätt märker personen som dött om jag lägger en krans vid hans grav eller om jag sätter mig och skiter på den? Jag lovar, han märker ingen skillnad. Tvärtom kanske bajskorvarna kan få blommorna att växa eftersom de innehåller mycket näring till skillnad från butiksköpta blomsterkransar. Men det är som att folk inte kan tänka logiskt utan bara låter känslorna styra. Fan vad jag är trött på sådana nissar alltså.

Jag är inte heller en sådan person som pratar massa skit och sedan gör tvärtom själv. Det vill säga, jag sitter inte här och skriver hur alla människor hyllar döda personer och sedan går jag till min mors grav med blommor dagen därpå. Nej, verkligen inte. Säg att någon av mina syskon skulle dö inom de
närmaste dagarna. Visst skulle jag ordna med begravningen (dock inte någon kristen sådan, sorry Elizabeth) efter vad lagen kräver, men inte fan skulle jag gå och pryda syskonets grav med massa krimskrams.

Istället skulle jag acceptera att hon är borta och att livet går vidare. Sorgen har naturligtvis sin plats hos alla människor, så även hos mig. Men min hjärna drivs av logik (jag är ju trots allt man) och inte känslostormar. Om ett syskon dog skulle jag känna att jag under tiden hon levde berättat för henne hur fantastisk hon var, stöttat henne i svåra situationer och på andra sätt hjälpt henne. Jag hade begravt henne med vetskapen om att hon fick höra och njuta av allt detta medan hon levde. Det sista jag hade gjort var att hålla ett pinsamt tal i kyrkan, tvärtom hade jag gjort allt som stod i min makt för att undvika kyrkan helt och hållet.

Så länge jag lever kommer jag verka för att folk ska sluta hylla döda människor. Det är så jävla egotrippat, de tänker bara på sig själva. Ta till exempel kungliga begravningar då hela skiten körs (eller bärs) genom staden där tusentals människor ”tar farväl” av någon avliden kuf. Jag lovar dig, folk samlas ENBART för att känna gemenskap med varandra, inte för att de vill den avlidne något gott – den personen har ju redan dött i alla fall liksom.

Tänk till exempel om det istället stod en enda person där och försökte hylla någon som dött, den personen hade känt sig genomkorkad och gått hem innan någon hunnit säga ”lusekofta”. Det är mängden som legitimerar detta konstiga beteende för folk. Nej, hylla dina nära och kära när de lever säger jag bara. Tänk hur du skulle hylla någon som precis

dött, och så ger du en levande person den behandlingen istället – jag lovar att det kommer

uppskattas betydligt mer!